På senaste tiden har jag hört många som klagar på att va singel, och visst är det trevligt att ha en person vid din sida som du älskar som känner likdant för dig. Och ibland saknar jag det med, men inte så ofta. Jag hatar inte folk som är ledsna över att de är ensama, jag bara stör mig på det om det är det enda de någonsin har att säga: "Jag är så jävla ensam" eller "Om jag bara hade någon..", inte bara är det väldigt oattraktivt vilket i sin tur gör att det blir ännu svårare att hitta någon, men det är irriterande för omgivningen.

 

Ett av mina största misslyckande i livet är att lägga min lycka hos andra, i familjen, vänner, pojkvän eller en tro. Visst ska man låta andra göra en lycklig, men kan man inte va lycklig på egen hand kan man aldrig vara riktigt lycklig. För familjer har intriger, liksom vänner kommer och går, förhållande varar inte föralltid (oftast) och religioner har sina långa perioder av tvekan och tvivel. Under dessa perioder så är det svårt att va glad. (Visst får man va ledsen, något jag också kämpar med, låta mig vara svag eftersom jag inte är mer än människa.)

Jag måste säga att jag är glad att jag är singel, men jag är också redo för ett förhållande för jag har lärt mig att va tillräckligt lycklig och nöjd med mig själv. Men jag tänker inte tvinga på ett förhållande bara för att HA ett förhållande. Möter jag någon så gör jag det och det vore trevligt, men tills dess så överlever jag med mitt eget sällskap och vänners.

 

Några teckningar jag gjort. Hann tyvärr aldrig slutföra bilden på Ryan Guzman för jag lyckades tappa bort den, sjukt trist för det är första gången jag försökte mig på att rita en kropp ordentligt, men det sket sig. 

Tycker faktsikt att det är lite tråkigt att kunna rita, önska jag kunde va bättre på annat istället, blir mer musikalisk eller mer atletisk eller något haha. Men ska inte klaga, men så länge, enjoy!

 

 

Hänt de senaste dagarna: 

-Jag har varit på bröllop. Två goda vänner gifte sig och det var så jäkla fint och väldigt speciellt att känna båda två, och att det inte var släkt eller så. Lipade, skrattade och åt, jättetrevligt. Önskar dem all lycka!

 

- Jag har jobbat. Veckans äckligaste måste lätt varit någon som bajsat i hållaren till toaborsten (wtf) eller att städa duschbrunnarna som helt klart inte städats på länge, var tvungen att gå 3 vändor med hår från en för att ens börja. Men det är ett kul jobb och har inga problem med att städa eller så, gör gärna extrauppgifter om jag ligger före i schemat haha! Lite för att jag är rädd att alla ska se på mig med min jobbtröja och jag bara slappar och vill förtjäna de pengarna jag får in, då kan man inte sitta på sin röv hela dagarna!

 

 

Sommarlovsdagarna har jag spenderat med att träna, sova, umgås och lite för mycket serie-tittande. Snart börjar jobbet, på torsdag faktiskt och jag är lite osäker på om jag taggar eller inte, kul människor och det var härligt förra året men är så sjukt trött hela tiden. Men som vanligt, det ska gå! 

 

En tanke som slog mig häromdagen var hur mycket våra känslor lurar oss, iaf mig. Av alla personer jag har dejtat, eller haft någon slags historia med så har jag bara varit kär i en person i hela mitt liv. Dock har jag varit helt övertygad om mina känslor under tiden alla dessa personer var huvudpersonen i mitt liv, men när jag tittar tillbaka så var det aldrig så. Det kan va känslan av att någon vill ha mig, att jag trivdes med någon och den fick mig att må bra, etc etc etc, men aldrig älskat eller varit kär. 

Att inse detta gör min vardag lite svårare eftersom jag inte längre litar på min egna känslor, ifrågarsätter allt jag känner och kommer alltid fram till samma slutsats hos människor jag tror jag gillar, det är inte på riktigt. På ett sätt är jag glad att jag gör det, det sparar på smärta hos både mig och den andra. Men o andra sidan så får det mig att alltid ta ett steg tillbaka, aldrig vågar chansa eller låta känslor komma.

 

Jag har spenderat de senaste dagarna som jag sagt, studentfest och 18-årsfest kombinerat med massa film och sömn. Jag vet att jag är kass som under dagarna håller mig inomhus istället för att ta in solen, men har aldirg varit en sommartjej och blir så sjukt uttråkad av att sola. Finns ju klart annat att göra på sommaren än att sola, men det krävs mer än en person för att göra det roligt och eftersom majoriteten av alla frågar alltid är upptagna med jobb, pojkvän eller andra planer så blir det oftast att man sitter hemma och degar, men ska ändra på det!

 

 

Det är sommarlov och ååh vad jag älskar det! Firade sommarlovet med att fika på stan med vännerna och gå på stundentfest och idag vila och sova, lämnade inte huset och det låter kanske tråkigt men jag behövde det verkligen! Imorgon ska på en till studentfest och sedan lördag på 18-års fest, så jag är glad hihi!

 

 

 

 

Jag minns ett tal som min kompis höll där han avslutade med att säga att när folk skulle lägga sin ros på graven skulle de ge mig en "emilia-komplimang" vilket i stort sätt går ut på att säga något väldigt snältl och gulligt men avslutas av något mer stötande. Så innan han la rosen sa han "Du var min inspiration, fantastisk och min bästavän.. din lame jävel", sedan lade han rosen och folk gick efter och gjorde likadant. 

Efter det så berättade alla historier om tiden man hade och sen om någon hade en hemlighet om mig som angick någon annan så berättades det, allt kom ut, allt jag inte vågat säga. Och även om detta bara var en dröm så var det befriande att få ut allt haha.

 

Detta är nog det konstigaste inlägg jag gjort, vet inte om jag hade någon poäng. Det skulle kunna va hur mycket jag uppskattar min omgivning eller hur dålig jag är på att ge och ta komplimanger.. men det var fint och dröm eller inte, personerna i min ogivning väljer jag med omsorg och uppskattar er alla!

 

 

Anledningen till att jag inte bloggar är att jag är trött, då låter som en dålig anledning och egentligen har jag tid eftersom kurserna är avslutade och sommarlovet börjar på onsdag. Men eftersom jag sover dåligt och aldrig får helg så larmet ringer 6 varje morgon i nästan över månads tid, vilket ger mig 6-5 eller mindre timmars sömn varje natt vilket är 2 timmar mindre än mitt minimum. Detta orkar man några dagar, men efter ett tag av detta så blir man trött, lättirriterad och små saker tar helt plötsligt mycket energi. Kroppen är färdig och huvudet känns tungt, pengarna är goa men sömnen är förlorad. Den enda gången jag fått sovmorgon under hela månaden sov jag 13 timmar och det hjälpte knappt något. Så för alla er som tycker jag är ovanligt seg, på bloggen eller i vardagen, förtrösta ej hihi, snart är det sommarlov och jag kommer få en hel del dagar att vila ut på mig och är snart back on track. Tack för att ni, förhoppningsvis, förstår. Kram på er!