Det största som har hänt mig i år har varit på personligt plan - med just min personlighet.

I år har jag lagt så otroligt mycket energi på att hitta mig själv. Komma fram till vilka goda egenskaper jag har och bygga på de. Mina dåliga för att jobba med att minska dem. Och utmana mig att göra saker jag inte vågat förr.

 

2013 lärde jag känna mig själv och jag insåg att jag inte är så dum som jag alltid trott. Jag har släppt mitt jobbiga förflutna och fokuserar så mycket som möjligt på att forma den personen jag är idag till den jag vill möta imorgon.

Och även om det inte låter så intressant för er så hoppas jag att det märks att jag är starkare i mig själv, att jag är gladare och mer stabil som person. Att jag växt upp!

 

 

Även om detta började 2011 så fortsatte the förändra mitt liv till denna dagen, men det var inte förrän i år som jag verkligen insåg hur stort det egentligen var och hur står påverkan valet jag gjorde för 2 år sen hade gjort. Jag vet att jag har skrivit om detta innan, men det är värt att tas upp igen.

 

Jag fick göra skillnad. Och inte bara genom att stå vid folks sida och prata om problem de hade, men att stå på scen inför 1200 ungdomar och prata om ett vanligt problem, självmordstankar. Jag gick inte upp på scen i vetskap av att någon jag kände där hade dessa problem, men jag insåg att det var oavsett något jag ville göra.

 

Effekten av detta val blev stort, inte bara i mitt liv men hos andra. Även om många personer som har kommit till mig har stått ut och totalt förändrat mitt liv så har varje individ som kommit fram till mig och sagt till mig att de orden jag sa var ord som de behövde höra. Och de orden var allt jag någonsin behövt.

 

Att få göra skillnad på en scen och vända liv, åka på volontärresor eller på lång sikt förändra vänners liv genom att bara vara där och dra fram goda sidor hos folk är det största i mitt liv. Att få höra att jag BEHÖVS eller att jag ör en förebild, betyder så mycket mer för mig än alla komplimanger som finns. Och i år har jag fått känna det, på riktigt! 

 

Liksom alla år så hade detta sina bra och dåliga stunder, men allt det som har varit bra har varit så mycket bättre än det som har var dåligt. Och har det varit tufft så har jag blivit påmind om hur mycket mer glädje är värt.

 

 

Sämst:

- Jag har varit sjuk väldigt mycket iår, tråk.

-Detta på grund av mycket ångest över skola, framtid och privat.

- Har påverkat mina betyg, vilket är mindre kul

- Jag har förlorat en del vänner till deras pojkvänner, vilket har varit tufft.

- Min bror har flyttat.

 

Bäst:

- Alla resor jag har planerat, bokat och fått

- Jag har återigen skaffat mig ett gamecube, fantastiskt!

- När min bror kommer hem så har vi faktiskt kul ihop, för en gångs skull

- Otroligt många bra filmer har kommit ut iår och många har återupptäckts

- Jag har tagit tiden att utveckla min konstnärliga sida, det har varit en resa i sig

- Jag har lärt känna och kommit närmre många personer detta året som jag aldrig trodde skulle trivas med mig

- Macklemore konserten var fantatisk, liksom sällskapet som orkade mitt grinande

- Har kommit ordentligt igång med mitt jobb och letar efter flera

- Har för en gång skull en stabil inkomst, så jag har råd till små roliga utflykter och fika med vänner

 - Jag har fyllt 18, min födelsedag var otrolig!

-Julklappsmässigt har detta varit den bästa julen någonsin

 

 

Har blivit hotad att förlora läsare om jag inte uppdaterar oftare, så då kör vi väl ett inlägg då!

 

Jag är så vansinigt trött hela tiden, allt plugg som ligger efter och tanken på julklappar jag ännu inte tagit tag i gör mig galen. Och att jag för första gången är helt skoltrött vilket i sin tur leder till vägran till att plugga har inte förbättrat detta. Så hela denna dagen har gått ut på att plugga, liksom imorgon. Stort tack till er som hjälpte mig! 

Jag har fortfarande ont i huvudet efter att jag sprang in i väggen, men bara när jag petar på bulan så försöker undvika att göra det. 

 

Men annars är det enda som pågår i mitt liv - därför uppdaterar jag inte. För det jag har att säga är inte intressant och inget jag skulle bryr mig om att läsa på andras bloggar.

Men till er som klagar, detta är ett nytt inlägg. Så kommer väl nya inlägg när roligare saker händer :)

 

 

 

Igår när mamma ropade från nedervåningen att hon hade köpt hem massor av exotika frukter och att jag fick skynda ner innan hon åt upp allt, så jag gjorde jag just det.. skyndade. Lite för mycket.

Jag glömde påväg ut ur mitt rum att faktiskt öppna dörren och eftersom den inte går upp av att bara trycka på den så sprang jag rakt in i dörren med huvudet först och föll ihop, det var en syn! Gick ner, åt min frukt och när jag kom upp igen så såg jag i spegeln att jag fått en stor bula i huvudet - ajjen.

 

Igår hade vi äntligen vår mediaredovisning, så jäkla gött att få den överstökad! Har hållit på med den sen jag började trean och jobbar med den 6h och 20 minuter varje vecka sedan dess (med några vilopauser, lite sjukdomar, men mer eller mindre). Hur som helst så kommer den med bäst koncept och presentation vinna något, vi inte vad och vi vet inte vilka som vann. Så det är lite nervigt eftersom tydligen är min grupp i toppen någonstans, enligt mina klasskompisar, så vi får se hur det går.

Vi redovisade inför klassen, tvåorna, rektorn, svenskaläraren, våra lärare och en annan (?), så det var ett gäng. Men det kändes ganska bra! Eftersom vi jobbat med det så såpass länge så kunde man innehållet hyfsat bra så tror att även om mitt lag inte vinner så får vi troligen ett högt betyg!

 

 

Med det sagt, när du läser detta så skriv på sms eller facebook det roligaste o värsta som hänt dig idag. Jag orkar inte tag i mitt liv, men är genuint intresserad av ditt. So go!!!!!!

 

När jag var liten, kanske 7-8 år, så såg jag på Sagan Om Ringen för första gången. Jag satt bredvid pappa och majoriteten av tiden så försökte han hålla för mina ögon eftersom alla scener inte precis gjorda för att bli sedda av barn. Men jag kollade med fingrarna så gott jag kunde och jag slutade nog aldrig titta sen dess.

Tiden gick och eftersom vi ägde boxen med alla filmer så blev det endel tittande när man var sjuk, uttråkad eller helt enkelt sugen. Jag mötte för första gången 2011 personer med samma intresse och så började maratonen och jag introducerades till extented version, det blev ännu mer kollande efter det. Det var som ha hela sin genre i en trilogi, det var en fiktiv värld där allt var lite bättre och där jag kunde landa i en värld som då var kaos.

 

 

Jag kan sitta på internet i timmar och kollar upp fakta som egentligen ingen jag för tillfället har kontakt med bryr sig särskilt mycket om. Släktträd, citering, fail, bakgrundshistorier och teorier är inget som man imponerar någon med, något jag lärt mig men inte bryr mig om. 

Varför jag nämner detta? För det är en del av min vardag, del av mig, känns det som. Jag köper onödigt dyra kläder, smycken, böcker och annat som är relaterat till sagan om ringen, för jag älskar det. Det gör mig lycklig, liksom att åka skidor. Och egentligen är det inte konstigare än så, ett intresse som ger mig lycka, det är bara inte accepterat av samhället att filmer som sagan om ringen, twilight eller andra icke-realistfilmer får förändra liv och ge lycka. 

 

Men igår när jag var på nattpremiären till Hobbiten 2 - vilket var bland de bästa filmerna jag någonsin sett (JA JAG HAR LÄST HOBBITEN) så kände jag ren lycka, att lyssna på soundtracket och läsa skådespelarnas kommentarer i tidning som handlar om Hobbiten 2 på bussen till skolan gör mig glad och intresserar mig.

 

Så om ni ogillar denna genren och jag glatt försöker prata om detta så låtsas va intresserade, eller ta intresse. För detta betyder lika mycket för mig som t.ex. en sport för någon, eller musik för en annan. Så ni får genomlida lite onödig fakta, lite citering, några teorier o.s.v. 

 

 

Börjar tyvärr känna att jag en influensa letar sig igenom kroppen och jag är så sanslöst trött på att konstant vara sjuk att jag vet inte ens ord för att beskriva det! Vad är det för fel på mitt immunförsvar egentligen?

Men träna gör vi ändå, för rumpor får vi inte gratis! Ha en trevlig advent :)

 

Av alla länder som blir offer för klimatförändringarna, så råkar vi i Sverige befinna oss i just delen av världen där nästan INGENTING händer. Vi har inga stormar som i Filipinerna, inga översvämningar eller flodvågor som gör annat än att ge lite fuktskador i några källare. Vi får ingen torka heller för delen. 

Nej, vi sitter hemma med en hög av pengar, tackar Gud för vi slapp strömavbrott denna gången, medan i andra delar av världen får folk tacka för att de lyckades överleva, till skillnad från resten av familjen, eller hela landet.

 

Läskigt? Ja! Men inte lika läskigt som vår reaktion till detta. För att skicka pengar till sårade länder är ju inte alls lika roligt som att gå på den där festen, ta den där fikan eller köpa den där blusen, nej inte har jag råd att skicka 50 kr till välgörenhet? 

Men det är inte det mest skrämmande, utan att så få människor tänker "Gud va hemskt, det räcker nog inte bara att skicka pengar, jag får nog ändra mitt beteende till ett mer miljövänligt". Inte blir det mer samåkning, sorterat skräp, utsläpp från fabriker, mer använd kollektivtrafik eller fler släkta lampor i rum vi befinner oss i. För vi ser inte kopplingen mellan vårt beteende och världens lidande, av den anledningen att det inte drabbar oss. Vi ser inte och även om vi har möjligheter att se, så väljer vi att blunda eller lägga fokusen på andra platser? 

 

För visst är det roligare att diskutera Miley Cyrys skamliga beteende än naturkatastrofer eller krig. Varför har vi störra prioritet på att påverka kändisars beteende, än att förändra välståndet hos de som behöver när det är så sjukt enkelt? Fattar ej.

 

Efter otroligt mycket krångel så lyckades jag komma fram till Malmö idag för att strosa lite på SACO-mässan. Det var i stort sätt en mindre besvikelse eftersom majoriteten av de som jobbade var så oengagerade eller FÖR engagerade. Men nu drömmer jag om Kanada, kan knappt bärga mig!

Under vilka omständigheter, eller när, jag ska åka dit återstår att se, men jag ska bosätta mig där en del av mitt liv, det är det enda jag säker på just nu! Iiiih!!

 

 

Fick idag dåliga nyhter om min farmor och vill inte dela för mycke på internet, men har anledning till att vara orolig. Så om jag kan andas ut? Får knappt luft! Så resten av kvällen så uppmanar jag alla som läser detta att distrahera mig, inga "jag finns här" utan va genuint glada och positiva, hör av er och skriv på facebook, whatever!

 

Det var allt för nu, hade gött!

 

 

Tog en välförtjänad paus från plugg, stress och ångest denna helgen genom att först åka till göteborg och shoppa med Frida, och sen åka till småland lördag-söndag. Körde större delen till Habo (jkpg) och fy tusan va utmattad jag var efter det! Men det var kul att köra bil på riktigt i ordentlig trafik, stora vägar och stadskörning, jag är på g!

 

Har dock fått slita i flera timmar för att skriva om ett helt arbete. Ska imorgon hålla en redovisning som ska baseras på en uppsats vi hållt på med i svenskan hela terminen och tyvärr misslyckades jag totalt med den. Så så fort jag kom hem satte jag mig vid datorn och skrev om hela uppsatsen, så nu är den bättre men jag har ju ändrat innehållet totalt så får se hur mycket som sitter imorgon när detta ska redovisas! När svenskan är gjord kan jag andas och börja plugga på alla andra grejer som har skjutits upp på grund av den, så blir en slitig start på december, men jag klarar det! (Förhoppningsvis)