Förlåt för dålig uppdatering, vart iväg och pluggat massor!

 

Jag kommer faktiskt inte på något speciell här tror jag, diggar bara till grymma låtar så.... det får bli en bild från toan. FRÄSCHT! Nu ska jag gråta över misslyckade prov, hade gött!

 

 

 

Jag misstänker att jag kommer sjunka i mångas ögon efter detta inlägget och jag lär förmodligen hata mig själv för detta eftersom de få som redan vet retar mig tillräckligt för detta. Men vi kör ändå #YOLO

 

Jag hade köpt en datormus eftersom den gamla gått sönder, denna var bärbar (säger man så?) och var väldigt bra. Jag lyckades dock aldrig få den att funka, jag försökte då och då fixa lite med den för att se vad felet var och eftersom att jag var så fruktansvärt lat så orkade jag inte lämna tillbaks den eller lämna den på lagning. Efter två år (mer eller mindre) så bestämde jag mig för att ge den till min bror, kan han fixa det så har han en datormus annars kan den ju skrotas. Den skulle iaf inte samla mer damm.

Min bror tittar på den, sedan vänder han den upp och ner. Tittar upp mig på väldigt kritiskt och frågar "Emilia, du har inte haft den på OFF i två år?" ... HIGH FIVE EMILIA! SÅ JÄVLA BRA JOBBAT!

 

När jag gick i högstadiet så hade jag bråttom till en lektion och sprang i korridoren, väl framme vid klassrummet så gjorde jag en konstig rörelse med armarna jag fortfarande inte förstår och råkade grabba tag i något. Höll kvar ett tag i chock innan jag vände mig om för att se vad jag höll i.. det var en snopp. En av de mest blyga personerna i min årskurs stod och stirra på mig och sen på min hand, lika chockad som jag. Jag bad om ursäkt och gick in i klassrummet, röd som jävla tomat. Han fick stånd, i sina mjukisbyxor, sjukanmälde sig och åkte hem. Vi har aldrig pratat sedan dess... AWKWARD!

 

 

Funderar lite på om frågan egentligen handlar om droger eller alkohol. Men skippar det och dyker ner i djupa-vad-är-meningen-med-livet-saker. Jag tror det som påverkar mig mest är de som jag bryr mig mest om. Känns som ett ganska uppenbart svar, men det gör det inte mindre sant. För om någon i min närhet är ledsen, glad, vill umgås eller aldrig hör av sig så ändrar det allt, min dag, mitt humör, lite självbilden också för om någon som står mig nära sårar mig så är det lätt att ifrågasätta om en person som känner mig så väl ogillar mig, vem kan då gilla MIG. Då är det tur att mina fantastiska vänner är så fina att de inte gör det :)

 

När jag lyssnar på konversationer eller pratar med vissa människor så är oftast deras mål att bli snygg/sexig till sommaren när all hud ska visas och jag respekterar det, om det är moroten till att bli hälsosam. Jag bryr mig faktiskt inte om vad folk tycker om min träning, om de inte uppskattar den, då är det kul givetvis. Men jag tränar inte för att andra ska vända sig om i sommar. Okej, är det något jag vill ha så är det ett jävla ass och förhoppningsvis lyckas jag med det så det märks att jag har slitit. Men när det kommer till resten av kroppen, jag vill bli stark och nöjd själv. Alla andra får tycka vad fan dom vill!

 

 

Gjorde inte dag 10 för den frågan sög. Jag tänker inte be om ursäkt för det.

Hejdå! :)

Jag brukar aldrig gråta, inte till vanliga saker iaf. Men när jag såg klippet nedan så började faktiskt gråta, för att det ändrade hela mitt synesätt på mig själv. Jag har aldrig haft ett supersjälvförtroende och alltid varit otroligt medveten om mina skavanker och fel vilket lett till mycket ångest framför spegeln och brutal självkritik.

 

Så gott självförtroende eller inte, kolla! 

 

 

Skulle väl inte precis vill döda någon, men låt oss säga att en apokalyps av någon sort inträffar och jag kan rädda ett antal människor så jag kan räkna upp några få människor jag skulle glömma rädda, eller så får jag inte plats med alla och måste prioritera. Utan att nämna namn så vill jag ändå påstå att även om jag inte tycker att de ska behöva dö så behöver de ju inte leva i min närhet heller. Tack för mig!

 

 

Liksom förra frågan har jag nog inget ordentligt svar här, vet inte om ett särskilt minne står ut. Minns att det bästa som fanns var pokemon på söndagmorgonen. Sen är det ganska blurrigt, min uppväxt var inte så enkel, var utfryst på lågstadiet så har blockerat det mesta från den tiden och har inte så många bra minnen ändå. Det var gött på dagis och mellanstadiet. Älskade skidåkning och kolla på film med mina tjejkompisar eller med min brors kompisar. Vi åkte på några roliga semestrar och så, men nej, inget särskilt :)

 

 

 

Vad är egentligen poängen med det? Istället för att följa personen och skriva massa skit, så kan bestämma sig för att sluta följa sidan eller sluta kolla på klippen, det är så enkelt och ändå väljer folk att fortsätta göra det. Det finns många som argumenterar att det är nödvändigt för de skriver dåliga saker. Men NEJ, funkar inte så!

Det verkar som att dagens människor inte har någon aning om hur stor makt de har, för genom att hata blir en person större och kändare och sprider därför sitt budskap till fler personer som kan ta eller göra skada.

Men genom att sluta läsa bloggen, kolla på klippen och bara vända sig bort så ser denna person att ingen har något intresse för att höra all bullshit och då är det inte roligt längre att skriva, för ingen bryr sig.

 

Visst kan det vara intressant att höra på folk som har konstiga värderingar, som inte är särskilt smarta eller göra sjuka saker. "Har du sett det här klippet" eller "Har du läst hennes blogg?", visst vill man läsa. Men skit sprider sig bara om du själv sprider den. Så lägg din fokus på det som gör dig glad, sprid inte skit, ta inte skit osv!

 

Det som är mest oförståeligt dock är folk som istället för att ge tips eller mer lugn kritik till folk som lagt ut något där de gjort sitt bästa, så tycker de flesta att det är bättre att skriva att personen är värdelös och borde dö. Onödigt.

 

PEACE!

 

Jag vet inte om någon resa jag vart på har varit helt katastrofala, jag har varit på resor där vissa event har varit mindre trevliga. Som när jag var 5 år och åkte till grekland och bajsade på mig en pool, eller när jag fick ett spjut i benet under afrikaresan eller när det var sandstorm i tunisien så hela poolen blev lite halft gyttjig. Eller en annan gång i grekland när hotels ägarnas 6-åriga dotter gnällde hela tiden, h-e-l-a t-i-d-e-n, två veckor i rad, det sög. Eller när jag fick ett klaustrofobianfall i bilen påväg till Kroatien..

Men sen har många andra saker under resorna varit otroliga så det väger upp och har inte riktigt kunnat kalla någon resa värdelös, den sämsta kan va varit Italien eller Tunisien, men ingen var hemsk, bara mindre bra :)

 

 

 

Mitt bästa reseminne är utan tvekan min resa till Afrika där jag gjorde hälften volontärarbete och hälften vanlig semester. Det var det bästa jag gjort i hela mitt liv och jag åker tillbaka ganska direkt efter gymnasiet i 3 månader, får se hur det går sen efter det. Det var så sjukt häftigt att möta alla människor och man ska ju vara ärlig och säga att uppmärksamheten var ganska kul också hihi! Men det coolaste var att träffa alla utsatta och fattiga människor och se deras lycka de hade, när de dansade av lycka för att de fått utbildning eller lyckats spara ihop 5 kr i deras egna lilla bank den veckan. Det var helt otroligt, men också jobbigt, kulturkrocken gjorde att man var helt slutkörd efter en hel dag. Men kan verkligen inte tänka mig att inte åka tillbaka, längtar tillbaka!

 

Ledig idag, så jäkla härligt. Startade dagen med att träna, så är superpepp på allt nu så kan inte riktigt låta bli att dansa runt och vara onödigt positiv (vilket gör att jag blir stöddig haha), så hoppas detta håller i sig trots att jag ska plugga och sånt där tråkigt. 

 

 

Jag gjorde lite checkning på denna ifall jag skulle sabba någon balans på jorden, men jag kan stolt säga att jag om jag hade chansen så skulle utan tvekan förgöra maneterna från världen. Deras poäng är att föröka sig och ge mig dåliga erfarenheter av att bada i havet som t.ex. när min kusin bestämde sig för att lägga några stycken på mig när jag solade (damn you) eller när jag grävde en grop, letade upp alla maneter jag kunde hitta och la i dem i hålet. När det var gjort la jag sand över, glömde dock bort att jag gjorde detta och trillade ner i hålet (bläää).

 

Även om jag är en tjej som uppskattar människor som är spontana och jag gillar att var det själv, så finns det inte ibland inget skönare än att ha ett schema som är fyllt med härliga planer. Den senaste tiden så har jag haft helgerna bokade med möten med människor, skidresa under påsklovet osv. Det är så himla härligt och det känns som att man har ett liv och är lite mer produktiv än att sitta hemma och förlora sig i någon serie.

 

Kanske det är min bekräftan till mig själv att jag faktiskt har vänner (haha) som gör att jag uppskattar det så mycket, vetskapen om att det faktiskt finns folk som uppskattar att umgås med mig är skön. Nu låter jag som någon med noll självförtroende och är supertöntig haha, men alltså, det är ju gött att få sms av någon som undrar ifall man kan umgås, kanske bara kolla på en film istället för att spendera varje kväll ensam framför samma film!

 

 

Om jag nu ska va helt ärlig så är jag inte säker på att jag vill ha barn, det har jag aldrig velat. När jag var ung och fick reda på allt om graviditet så förstod jag att det var verkligen inte något jag ville, jag är givetvis öppen för hur framtida jag kommer se på saken eller hur gärna min framtida partner vill det, men nej, de senaste 10 åren har jag inte velat bli gravid. Adoption har jag haft som alternativ, men varför ens fundera på det än, jag är bara 17 år haha! 

Men om jag adopterar känns det ju väldigt onödigt att offra mitt barn för pengar om jag nu ska anstränga mig så för att få det, så nej! Men den som lever får se, jag kanske överraskar mig själv!

 

 

Favoritfilmen måste ju lätt vara The Dark Knight (andra batman filmen), The Dark Knight Rises, Avengers eller iron man filmerna. Bortsett från de så är De Fem Legendera, How To Train a Dragon och Tangled bra hihi.

Favoritserier är Games Of Thrones, How I Met Your Mother, Arrow, Bing Bang Theory och Revolution.

 

 

 

Ja det har jag, det klart det händer om man så är fruktansvärt rolig!

Det är väl inte dagligen jag möter dvärgar precis, men om jag gör det är det ju klart att man reagerar haha. Tänk om man var dvärg, skulle inte klara av att så få tog en på allvar! Men i alla fall, till frågan, ifall jag skrattar när jag ser dem inuti huvudet - Ja, det gör jag nog, de så är otroligt söta och uppseendeväckande. Det behöver givetvis inte vara negativt heller, men det vore en lögn om jag sa att jag inte reagerade. 

 

PEACE OUT!

 

De här frågorna kommer alltså besvaras så ofta jag kan! Tjohej :)

 

Jag brukar inte skriva om min dag, men hittills har den var tillräckligt intressant för att uppdatera om den! Bortsätt från tandläkarbesöket imorse så var dagen riktigt go faktiskt.

Vi håller på med lite projekt i skolan där vi är en grupp som ska spela in en film (jag tänker inte spoila för mycket vad den handlar om), men det kommer bl.a. vara en superhjältefilm som vi spelade in.

Jag runt med oranga stumpbyxor, leopardstövlar, cookiemonstertrosor, mantel och fult smink i skolan och det var så stört kallt! Men det var roligt och jag har inga problem med att skämma ut mig.

 

Efter några underbara skiddagar i Norge är jag hemma i, nu, varma Sverige. Är faktiskt stolt över min vecka, trots att jag satte mig på rumpan ibland de sista dagarna så lyckades jag komma ner trots att jag brände ner för de svarta backarna, parkerna och puckelpisterna. Blev också obligatoriska badet i snön, vilket ledde till god kontakt i form av lovsång med grannarna haha! Sjukt bra väder och gott sällskap gjorde veckan perfekt!