Av alla länder som blir offer för klimatförändringarna, så råkar vi i Sverige befinna oss i just delen av världen där nästan INGENTING händer. Vi har inga stormar som i Filipinerna, inga översvämningar eller flodvågor som gör annat än att ge lite fuktskador i några källare. Vi får ingen torka heller för delen. 

Nej, vi sitter hemma med en hög av pengar, tackar Gud för vi slapp strömavbrott denna gången, medan i andra delar av världen får folk tacka för att de lyckades överleva, till skillnad från resten av familjen, eller hela landet.

 

Läskigt? Ja! Men inte lika läskigt som vår reaktion till detta. För att skicka pengar till sårade länder är ju inte alls lika roligt som att gå på den där festen, ta den där fikan eller köpa den där blusen, nej inte har jag råd att skicka 50 kr till välgörenhet? 

Men det är inte det mest skrämmande, utan att så få människor tänker "Gud va hemskt, det räcker nog inte bara att skicka pengar, jag får nog ändra mitt beteende till ett mer miljövänligt". Inte blir det mer samåkning, sorterat skräp, utsläpp från fabriker, mer använd kollektivtrafik eller fler släkta lampor i rum vi befinner oss i. För vi ser inte kopplingen mellan vårt beteende och världens lidande, av den anledningen att det inte drabbar oss. Vi ser inte och även om vi har möjligheter att se, så väljer vi att blunda eller lägga fokusen på andra platser? 

 

För visst är det roligare att diskutera Miley Cyrys skamliga beteende än naturkatastrofer eller krig. Varför har vi störra prioritet på att påverka kändisars beteende, än att förändra välståndet hos de som behöver när det är så sjukt enkelt? Fattar ej.