2014, nu är du här. Jag var övertygad om att jag var redo, men redan dag 1 är jag ett vrak.

Även om han inte hade en stor del av mitt liv och mötena aldrig var ofta, så var alltid träffarna något som gjorde mig glad. En man som alltid var glad, trevlig och intresserad. Du var inte en stor del av mitt liv, men du var en del.

 

Så när nyheten om att du valt att leva mer så insåg jag att oavsett hur lite vi kände varandra, så kommer jag att sakna dig. Som en konstnär har du inspirerat mig. Som en vän har du glatt mig genom att få se dina verk överallt i stan. Något som idag kommer bli en påminnelse om att du bestämde dig att låta repet ta ditt liv ifrån dig. Kanske är det konstigt, vi var endast bekanta, men ändå gråter jag.