Vi lever i en värld där det i stort sett inte är OK att vara nöjd med sig själv. Om jag någonsin säger att jag är nöjd med något hos mig själv så får jag bara kommentarer om att jag skryter, istället för uppskattning att jag lyckats komma över ett kemplex. Gillar jag mig själv är jag ego, ogillar jag mig själv så är jag osäker. Vi kan inte vinna!

 

Sen finns det saker som man får gilla, men alla har inte rätten att göra det. Mörkhyade personer får öppet tycka om sin bakgrund och hudfärgad och blir dessutom hyllade för det. MEN om en vit person skulle uttrycka samma stolthet över sin bakgrund och hudfärg så anses de va rasister. 

Överviktiga personer får kalla smala/vältränade person (framförallt tjejer) för äckel eller benrangel - vilket tyder på att man älskar sin kurvigafigur = stark), men en smal person får inte säga att de tjocka personerna är ohälsosamma.

Samma sak med homosexuella som visar upp sin sexuallitet, men om någon skulle säga att de var stolta över att va hetero så kommer de framstå som homofober. Man får inte heller visa stolthet över sitt kön om man är man, men som en stolt kvinna så blir man sedd som en självständig och stark kvinna.

 

Jag har hört folk säga att de inte kan va rasister för de är mörkhyade, kvinnor som förespråkar feminism så länge det gynnar dem, tjocka personer som snackar så sjukt mycket skit om smala personer men börjar gråta över kommentarer själv för att vikt är ett känsligt ämne och man bör inte dömma en bok efter omslag.

Dubbelmoralen dödar mig och stör mig så otroligt mycket, men det som är värst är att vi inte idag får gilla oss själva för de vi är (särskilt inte om man är en vit, vältränad, heterosexuell man haha).

 

Vill återknyta detta inlägg med det förra, våga gilla dig själv för den du är vad än alla andra har att säga om det. Du ska leva med dig själv och att se ner på dig själv för att det är ett mer acceptabelt synesett på sig själv känns inte som något annat än slöseri på ett dyrbart liv.